Viktning

När det kommer till viktning av havsöringsdrag så finns det en del parametrar att ta hänsyn till. Den första och den viktigaste är vilken slutvikt som önskas. Normalt ligger den önskade slutvikten på lite drygt 20 gram. Det kan spänna mellan 19 till 28 gram för ett vanligt handgjort drag. För att nå en slutvikt på 22 gram så säger min erfarenhet att tråd och vikt (vanligtvis bly) skall väga 16 gram. Kroppsmaterial, glitter, lack, färg och krok lägger till de sista sex grammen. Notera att detta är en grov uppskattning. I synnerhet kroppsmaterialets densitet kan påverka slutvikten.

Som viktmaterial används ofta bly. Så gör även jag ibland. Här borde jag skriva ett stycke om hälsorisker och miljöproblem kopplade till bly, men jag låter bli. Dock så uppmanar alla som skall hantera bly att vara införstådd med riskerna. Låt oss i stället fokusera på vad det finns för alternativ. Ett utmärkt substitut för bly är tenn. Fördelen med tenn är den lägre smältpunkten och att den är något mindre hälsovådlig. Dock har tenn en lägre densitet än bly så det går åt en större mängd än med bly. För att uppnå samma vikt måste volymen ökas med drygt 30%. När man köper tenn är det viktigt att köpa tenn som inte innehåller bly om man vill komma ifrån problemen med bly. Rent tenn kan levereras av PrinceAugust återförsäljare.

PrinceAugust tillverkar gjutformar och tillbehör för tennsoldater och modeller. De har även metallen vismut i ren form (bismut på engelska). Den har densitet mellan bly och tenn. Som alla tungmetaller är den hälsovådlig men då den är mindre skadlig än bly har den ersatt bly i hagelpatroner. Priset är högre än för tenn och bly. Jag har själv aldrig hanterat eller använt ren vismut. Jag hoppas jag får möjlighet att göra det någon gång i framtiden.

Finns det alternativ till tungmetaller? Nja, inte om man tänker sig att vikta draget på normalt sätt. Men om man ser dragets vikt i sin helhet så att hela kroppsmassan bidrar till vikten så kan man tänka sig en dragkropp gjord i järnfilspån och lera eller varför inte mässing. Det finns helt klart mycket att utforska och utveckla för att komma ifrån tungmetaller. Kanske vore det på plats med ett förbud liknande det som finns i Danmark.

För att fästa bly (eller andra tungmetaller) vid ståltråden eller röret så används normalt gjutning. Beroende på val av metall så ligger smältpunkterna mellan 200 och 400 grader. Här vill jag betona att gaser från smält bly är giftiga. Se till att ha god ventilation och gärna ett dragskåp.  Det finns många sätt att smälta metallerna, i mitt fall har jag köpt en degel med tappkran från Lee. Den största fördelen med den är att det är lätt att reglera temperaturen.

Gjutformar görs antingen i värmetåligt silikon eller aluminium. Aluminiumformar förknippas normal med CNC och yrkesmaskiner men det går alldeles utmärkt att göra en bra form själv i aluminium. Det krävs lite planering och eftertanke. I mitt fall ville jag ha en form till min kustversion och började med att införskaffa aluminiumblocken (20 x 40 mm), försök att få dem sågade i rätt längd när du köper dem, det är drygt göra med bågfilen. Därefter så köpte jag mässingstänger exakt anpassade efter innermåttet på öglan i änden på ståltråden. Blocken placerades som de skulle sitta när formen var färdig och sedan borrade jag två hål genom den ena formhalvan och halvvägs in i den andra. I hålen placerade jag stavar av min mässingstång. Därefter formade jag ett spår att placera tråden i så att formen gick att stänga utan att ståltråden låg ivägen. För att få in smält bly i rätt mängd i formen tog jag fram Dremeln med ett grovt fräs-stål och arbeta successivt bort aluminium till färdig form. Det innebär mycket arbete men det underlättar att ha en riktigt bra form när man skall gjuta. För att få ett bra gjutresultat i en aluminiumform bör man sota formens insida med ett stearinljus emellanåt.

Den vanligaste formen av silikinform är RTV-silikon för bly. Den tillverkas en halva åt gången. Internet är fullt av beskrivningar om hur man gör en tvådelad form. Jag går inte djupare in på det här. Dock vill jag passa på att slå ett slag för den knåd-silikon som sälj på kinn.com, den är värmetålig för gjutning av tenn. Ofarlig att arbeta med i ett hälsoperspektiv och mycket snabbhärdande. En timmas arbete och vila så har man en färdig form att gjuta med.

När jag skall göra en en form för bly brukar jag göra min master i värmehärdande lera. För att få rätt mängd lera gör jag kulor stora som 2 grams blyhagel och sedan använder jag åtta kulor till min master, på så vis vet jag att lerans volym motsvarar ungefär 16 gram bly. Det kan vara klokt att lägga på någon kula extra. Silikonformar har den fördelen att om man pressar ihop dem så blir det gjutna något tunnare, på så vis kan med hjälp av en tving påverka hur mycket vikt man uppnår.

 

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


× 1 = ett

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>