Dragkroppen

Dragkroppen definierar storleken och formen på draget. Långa drag är drygt 13cm långa ibland ännu längre. Ett kort drag kan vara ner mot 7cm. Placerade bredvid varandra så ser ser man att det upplevs som en mycket större skilnad än hälften. På höjden brukar måtten pendla mellan en och tre centimeter.

Formen påverkar dragets aerodynamiska och hydrodynamiska egenskaper, det vill säga hur det kastar och hur det går i vattnet. Tillsammans med viktens placering är det den enda faktorn som påverkar.

Sett ovanifrån har drag normalt en mer eller mindre utpräglad ”S”-form. En kraftigare böjning ger generellt en livligare gång, medan ett rakare drag kan ha ett intressant beteende vid vevstopp. Om draget har formen av ett ”J” finns stor risk att roterar som en propeller vi inspinning, särskilt i höga hastigheter.

Även formen i genomskärning påverkar egenskaperna. Ett högt drag med parallella raka sidor kommer sannolikt få problem med rotation i utkastet. Lösningen är att låta utsidan, den sidan som kommer gå först genom luften bli konvex. Draget kommer då att kunna flyga stabilt även i svår motvind. Formen i genomskärning påverkar även gången i vattnet. För att tåla höga hastigheter har ME-draget en speciellt framtagen ”V”-form (det är även i övrigt ett intressant och välgjort havsöringsbete).

Så hur tillverkar man nu dragkroppen? Det allra vanligaste är gjutning, mer om det senare. Ett annat sätt är att forma varje drag för sig, på så vis blir det handgjort i ordets rätta bemärkelse. Är man ny och vill lära sig så rekommenderar jag det varmt. Då skapar man sig en genuin förståelse för hantverket och hur olika former påverkar slutresultatet.

Det enklaste och miljövänligaste sättet att tillverka en dragkropp är att använda en värmehärdande lera (Fimo, Sculpey, Cernit) som sedan kan täljas och slipas till önskad form. Blir det galet kan man lägga till ny lera och börja om. Börja med att böja den viktade tråden till önskad form. Lägg därefter på lera, lite mer än vad som krävs, och grädda i ugn. Under tiden som dragkroppen ligger i ugnen kan det hända att det rätar på sig (jag är ingen expert på metallurgi men jag anar att metallerna söker sin ursprungsform). Det är ingen fara, ta draget i en tygbit och håll det i önskad form när det svalnar så får den formen du önskar. Nackdelen med värmehärdande lera är att hållfastheten och styvheten är kraftigt begränsad. Jag har gjort några drag med den här metoden som jag dessutom armerat med aluminiumnät. Aluminiumnät används normalt till laga karosser på bilar och är enkelt och billigt att komma över.

Det för oss över till PlasticPadding och knåd-epoxy (putty repair) som utifrån resultatet är ett utmärkt material att gör drag i. Det blir hårt och hållfast och har en relativt hög densistet. Tyvärr medföljer hälsorisker som gör att man skall använda skyddsutrustning i form av handskar och andningsmask, både under arbetet och efterföljande slipning. Man kan även armera epoxyn för att ytterligare öka styrka och styvhet.

När man gjort en dragkropp som är till belåtenhet och man vill skapa fler tillverkar man en form för att gjuta. Gjutning är ett relativt enkelt sätt att mängdproducera drag och kan genomföras i en öppen form eller en delad form. I skrivande stund så gör jag epoxidrag i öppen form.

En öppen form är en avgjutning av ena sidan på ett drag, vanligtvis framsidan, dvs den sidan som normalt syns på bild. En öppen form kräver efterarbete då endast ena sidan haft stöd under härdningen. Det första steget är att applicera släppmedel i formen och därefter smetas gjutmaterialet i formen. Sedan placeras den viktade tråden i det mjuka gjutmaterialet. Som avslutning används en gummispackel för att jämna till baksidan på draget. När gjutmassan har börjat härda kan man ta ut draget och kontollera formen. Finns det mycket gjutskägg och ojämnheter är det en god ide att ta en kniv och jämna till medan gjutmassan fortfarande är lite mjuk. En öppen form gör att man kan gjuta mycket tunna och smäckra drag.

Tvådelade formar ger ett resultat som inte kräver mycket efterarbete. Tillvägagångsättet påminner om det för den öppna formen men kräver att gjutmassan är mer lättflytande. Vilket i sin tur normalt leder till något längre härdtider. Som gjutmassa är polyurethanharts mycket populärt. Priset är relativt lågt och man kan arbeta utan andningsmask. Resultatet blir bra men det är svårt att gjuta tunna drag. Jämfört med epoxy så uppnås inte samma styrka eller styvhet men det är starkare är värmehärdande leror.

All gjutning kräver mer eller mindre efterarbete. Gjutskägg och överflöd tas enklast bort med kniv och tång innan draget är genomhärdat. Det kan vara nödvändigt att spackla ojämnheter där luftbubblor uppstått eller där gjutmassan inte trängt ut. Jag har provat en mängd produkter för denna spackling men funnit att polyurethanhartset fungerar bäst. När spacklet och draget är genomhärdat vidtar en stund med sandpapper. Om draget skall glittras behöver man inte överdriva slipningen, men om draget skall målas är det viktigt att hela ytan är extremt jämn och slät. För att få snygga avslut mot öglorna är det viktigt att slipa ner kroppsmaterialet tunnt, ända ner till ståltråden. Efterarbetet avslutas med att släppmedel och damm tvättas av.

 

Sidan uppdateras inom kort…


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


åtta + = 10

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>